Den konfessionella kulturens betydelse för syn på uppgift, könsroller och organisering inom Diakonissanstalten och Diakonanstalten ca 1850–1910

Sammendrag

Artikeln undersöker konfessionskulturens betydelse för synen på uppgift, könsroller och organisering inom Diakonissanstalten och Diakonanstalten i Sverige under perioden cirka 1850–1910. Konfessionskulturen sätts i ett idéhistoriskt perspektiv och kopplas till kyrkans förändrade roll i övergången från jordbrukssamhälle till modernitet.

Studien visar att den traditionella lutherska förståelsen av hushållets ansvar för nästan, som en del av den jordiska kallelsen, inom diakonin omdefinierades till en förståelse där diakoners och diakonissors arbete ses som ett nödvändigt uttryck för evangelisk kärlek i samhället och dess institutioner. Inom diakonin sker därmed en ideologisk förskjutning från lag till evangelium. Att kvinnor gavs en yrkesmässig position utanför hemmet och att män utförde omvårdande uppgifter rättfärdigades genom denna förståelse av kristet socialt ansvar.

Både diakoniss- och diakoninstitutionerna formades av föreställningen om institutionen som ett hushåll. Denna förståelse innebar en modifiering av den lutherska hushållstanken, samtidigt som den återspeglade en strukturell kontinuitet med densamma.

 Institutionerna var banbrytande aktörer i framväxten av tidiga välfärdsprofessioner – ett initiativ som bör förstås mot bakgrund av den ideologiska kontexten och begynnande moderniseringsprocesser.