Inte döendet utan döden

– om en terapiresistent existentiell undran

Sammendrag

Den palliativa medicinen har som syfte att förstå döendets skilda steg liksom att skapa förutsätt-ningar för god terminalvård. I denna artikel argumenteras livsåskådningsfrågor är viktiga i vården.Respekten för människans kognitiva behov – att söka komma fram till någon typ av mening ellerinnehåll inte bara i döendet (dying) utan även i döden(death) är central. Här presenteras några håll-punkter för de som hävdat att frågan om ett liv efter detta kan besvaras med JA och bygger undersitt förhållningssätt med religiösa föreställningar. Exempel ges därefter på de som är övertygade omatt svaret är NEJ – människans jag (själ, själv identetet etc.) kommer att utplånas efter döden. Detfinns enligt denna hållning inga empiriska eller logiska skäl att anta individen fortlever efter döden.För det tredje diskuteras en utpräglad agnostisk hållning, det betyder att ingen vet – eller KANSKE.Döden tillhör människans existentiella villkor. Därför stannar frågan om evigt liv -utplånande ellerigenkännande av ens kära – kvar i det Tranströmer kallat den mentala sfär som ett ”ofrånkomligtkanske”.